• collettsgate 6 - map
  • 0169 oslo - norway
  • telephone +47 22 59 84 84
  • mobile +47 90 08 16 85
  • email mail@lautom.no
< 15. February - 30. March >

Where a river runs north underground - Kristin Kanter, Vemund Thoe, Jone Skjensvold, Chris Virgin and Monica Winther

Curated by Tommy Olsson

 

Where a river runs north undergroundInstallation view LAUTOM 2008 - Jone Skjensvold, Monica Winther

 

Psychosis has been the common language of art since Rimbaud
 - Jeff Nuttall

There's been a lot of talk about a bottomless pit. I found a hole in the desert that goes down to a river that runs North underground, and I call it a bottomless pit, because where could a river be going North underground? You could even put a boat on it. So I covered it up and I hid it and I called it "The Devil's Hole" and we all laugh and we joke about it. You could call it a Family joke about the bottomless pit. How many people could you hide down in this hole?
 - The Testimony of Charles Manson, November 19, 1970

We are the discoverers of a world new and yet known, which lacks the unity of space and time; a world still shot through with separations, still fragmented. The semi-barbarity of our bodies, our needs and our spontaneity (which is childhood enriched by awareness) opens to us secret passages that centuries of aristocracy never discovered, and which the bourgeoisie never even suspected. They allow us to penetrate the maze of uncompleted civilisations and all the embryonic supersessions conceived by a hidden history. Our rediscovered childhood desires rediscover the childhood of our desires. And from the savage depths of the past, always so close and as yet unfulfilled, emerges a new geography of the passions.
 - Raoul Vaneigem «The revolution of everyday life»

Det verkar onödigt att namedroppa några exempel; faktum är att visionärer alltid har gripit efter akvarellfärgerna när den kompulsiva tankekedjan av associationer har börjat rasa långt där inne - som dominobrickor som aldrig slutar falla in i varandra. Så är det bara. Och det är gränser för hur länge man kan spekulera i varför - men ändå; det är något med mediets tillgänglighet, det är portabelt, det är flytande och baserat på tanken att pappret ska suga upp det, men framför allt; det är förbannat svårt att jobba med när det kommer till stycket. Färgerna beter sig helt efter sin egen agenda, oförutsägbart och organiskt - och den som litar på akvarellen har gärna upparbetat i alla fall ett minimum av kontroll, eller gått in i ett symbiotiskt förhållande till den, blivit en integrerad del av processen.

 
Den var alltid där. Hon var alltid en kvinna.

Men det är inte nödvändigtvis det som det handlar om; akvarellen är, som vilket medium som helst, bara ett medel för att uppnå något annat. Där det river sig lös och försvinner ur sikte är just här; i det nödvändiga, i något du inte kan stoppa. Något som inte kan sägas högt. Något metafysiskt, som den klär gott - vare sig den flyter runt planlöst eller hålls strikt innanför konturerna. Var vi någonsin utan den, egentligen? Var den någonsin utan oss? Det är den 31 augusti 1867 - och jag kan se tusen år i alla riktningar.

Tommy Olsson
Bergen i februari, 2008

 

installation shoot 2

Kristin Kanter
perpetuum mobile, 2007
Mixed media on paper.
32.5 x 32.5 cm x 12

Jone Skjensvold
Untitled (camouflaged atotal logo), 2005
Watercolour on paper
20 x 28,5 cm 


Vemund Thoe

Vemund Thoe
And I looked, and behold a pale horse: and his name that sat on him was Death, and hell followed him, 2008
Mixed media on paper
100 x 82 cm.

Vemund Thoe
John Walker Lindh, 2008
Mixed media on paper
100cm x 140cm

(Unknown Artist)
Landschaft
Water colour
21x 29,7 cm


Monica Winther

Monica Winther
Finn deg sjæl et annet sted, 2008
Mixed media on paper and wall
Variabel dimensions